Den självförbrännande satelliten

ESA:s karta över rymdskrot. Copyright:ESA. [4]

En nanosatellit med ett stort segel av metall skulle kunna slunga ut en satellit ur dess omloppsbana när satellitens uppdrag slutförts. När satelliten når övre atmosfären kommer den att brinna upp och inte blir kvar som ett ”spökskepp” i rymden. En sådan satellit har tagits fram av University of Surrey i England och 2011 kommer den första ”självutplånande” nanosatelliten att premiärflyga.

CubeSail kallas den 25 kvadratmeter nanosatelliten. Den består av tre kuber där varje sida mäter 10 cm. Kuberna innehåller en metallfilm, ett slags segel som är 25 kvadratmeter stort. CubeSail väger bara 3 kilo och det gör att den enkelt kan integreras i en mängd olika satelliter. 

CubeSail bygger på en framdrivningsprincip som utnyttjar trycket från en stor mängd fotoner utplacerade på en reflekterande yta, solsegelstekniken, detta för att ge satelliten en första knuff ner. CubeSail använder sedan det extremt svaga luftmotståndet för att bromsa hastigheten med vilken satelliten åker ur sin omloppsbana och samtidigt accelerera dess nedfärd. Genom att bromsa satellitens hastighet kommer den att sjunka ned till lägre och lägre omloppsbanor för att till slut brinna upp i övre atmosfären.